Genevive's andning var djup och ansträngande. Hennes ben förde henne snabbt över trottoaren och lät den lilla staden Carthage, Missouri rusa förbi henne. Hon svängde in på sin gata och saktade ner takten från sprint till jogging, andades ut innan hon öppnade den vita ytterdörren i trä och steg in i hallen.

"I'm home" ropade hon och la ner sin iPod på hallbordet och gick rakt fram för att komma in i det öppna köket som var sammankopplat med vardagsrummet.

Hon fick syn på sin storebror, Dylan, sitta på köksbänken och dricka ur ett glas som var fyllt till hälften med apelsin juice. Genevive's mamma stod vid spisen och fräste ett par ägg i en stekpanna samtidigt som hennes nya man, Robert, satt och bläddrade i dagens tidning. Genevive gick fram till kylskåpet och tog ut en flaska med vatten.

"Why all these workouts? Guys don't like buff girls" retades Dylan.

Genevive vände sig emot honom och log ett svagt leende, hon skruvade av korken och gick emot trappen som ledde upp till hennes rum.

"Yeah well, girls don't like guys who still live at home" kontrade hon innan hon hade hunnit ut ur köket.

Hon hörde Dylan skratta sarkastiskt och Genevive sköt ett ironiskt skratt tillbaka.

 

Efter att Genevive hade tagit en dusch så slöt hon om sin kropp i en handduk och gick in till sitt rum. 

"Hey Gen" sa en välbekant röst från andra sidan rummet och hon vände sig om.

"Oh, hi Adrian" hon log emot honom och gick emot sitt klädskåp för att ta på sig underkläder.

Han låg placerat i hennes säng och bläddrade i ett par modetidningar, ett svagt leende prydde hans ansikte.

Genevive var inte förvirrad över det faktum att Adrian var inne i hennes rum, han brukade alltid stampa in som om hon själv bodde här. För henne gjorde det ingenting, hon tyckte bara det var rart.

"Adrian, can you go down and get my iPod? It's on the table in the hall" sa hon samtidigt som hon drog ut en vinröd BH.

Genevive hörde hur han reste sig upp för sig sängen och hon följde honom med blicken i spegeln när han skulle göra det han bad henne om, men han stannade när han lade handen på dörrhandtaget.

"You know you can ask me to look away instead of kick me out of the room when you change" sa han och log ett snett leende.

"Well, that would be rude and I don't want to hurt you" sa Genevive och drog handduken hårdare om sin fuktiga kropp.

Adrian skrattade och öppnade dörren.

"Sister, I don't even play for your team" sa Adrian med en Duh-röst.

"I know, but you're still a perv" retades hon och kastade en blus emot honom.

Han fångade den och slängde tillbaka den emot henne. Genevive rullade med ögonen och vände sig om till spegeln igen då hon hörde att Adrian hade stängt igen dörren, hon suckade och mötte sig egna blåa blick.

Den tiden Adrian tog sig till för att hämta den lilla apparaten, så hann Genevive ta på sig underkläder och ett par svarta shorts.

"Here you go" sa Adrian och satte in den i hennes högtalare.

Hon log tacksamt emot honom och slog på Cold as Ice, med Foreigner. Genevive såg i ögonvrån hur Adrian himlade med ögonen och skakade på huvudet, hon kastade en kudde på honom i en förolämpade gest.

"Hey, don't pick on my music taste!" utbrast hon sårat.

Han skrattade och blockade, sedan slungade han en utav modetidningarna emot henne och pekade på den.

"Have you seen this?"

Genevive vinklade huvudet åt sidan för att slippa behöva läsa artikeln upp och ner, hon rynkade ögonbrynen.

"'How to lose 20 punds in 2 weeks' Geez, thank you" sa hon sarkastiskt och drog ett grönt linne över huvudet.

Adrian reste sig upp och sträckte sig efter tidningen, han vände på den och pekade på en artikel på andra sidan.

"Not that one dumbass, this one!" sa han och tröck upp repotaget i hennes ansikte.

Genevive läste och för varje rad så växte hennes ögon större och större, hon kunde knappt tro det.

 

Under den texten fanns det en intervju med några av LouTom's kvinnliga och manliga modeller, men även en liten text utöver vad designern själv tyckte om tävlingen.

"Oh my god" viskade Genevive och la handen för munnen för att inte släppa ut en glödjetjut.

"I know, this is your chance Gen! You have to apply!" utbrast Adrian och satte sina händer på hennes axlar.

Hon rynkade ögonbrynen och såg honom i ögonen, hennes huvud gungade från sida till sida när hon skakade oförstående på huvudet, lite av hennes ljusbruna hår föll över hennes ansikte.

"I've never told you that becoming a model for LouTom was my biggest dream" 

"Oh, it's all over your face babe" sa Adrian och gestikulerade med handen över hennes ansikte.

Hon undvek hans hand och skrattade, hennes ögon rullade runt när hon himlade med dem och sedan var hon snabbt framme vid sin laptop för att ta reda på hur man ansökte.

---

Sorry för dålig uppdatering, men jag har väldigt mycket att göra i skolan och jag vet att det är en urusel ursäkt och den används alltför mycket. När jag kommer hem så är jag bara så otroligt utmattad att jag aldrig har orken eller inspirationen till att skriva.

Snälla låt mig höra vad ni tycker om denna och jag skulle vilja ha minst 5 kommentarer innan nästa kapitel kommer ut, tack så mycket för att ni läser, ni är de mest underbara personerna någonsin :)

Som vanligt så orkar jag inte läsa igenom för att hitta felstavningar eller särskrivning så ni får än en gång leva med det!

 

Ljudet som hördes när min penna konstant slogs ner i den öppna matteboken, jag var otroligt uttråkad och när jag var det så visste jag aldrig vart jag skulle göra av händerna.

"Ms. Stanwick, would you stop that and concentrate on the lesson, please?" sa Mr. Cole utan att titta bort från whiteboarden.

En suck flydde ur mina läppar och la ner skrivredskapet bredvid mig, en del fnissade lågt åt våran mattelärares kommentar. Jag sköt dem en hård blick och de sköt en tillbaka, jag himlade med ögonen och lät min syn förflytta sig till fönstret, där kunde jag komma ifrån det eviga pratet om Galoisteori och dess ekvationer. 

Istället drömde jag mig bort, om hur det skulle vara att jobba inom modebranschen, som modell. Ett leende växte på mina läppar när jag föreställde mig hur det skulle vara att jobba för Louis Tomlinson, den bästa kläddesignern i hela världen. Han hade länge varit min favorit och jag hade nästan hela mitt klädskåp med hans kläder, även fast det hade tagit otroligt lång tid att spara ihop till dem. En dröm skulle bli uppfylld om jag fick chansen att jobba med honom, jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till ett normalt liv då.

Bara min mamma, hennes nya man, min storebror och min bästa vän Courtney visste om min stora dröm. Jag hade många gånger funderat på att skicka en mapp med mina bilder till dem, men ångrat mig innan tanken hunnit fram. Det skulle bara få mig att verka desperat och patetisk och det ville jag inte. Utan att jag hade märkt det så hade Mr. Cole avslutat lektionen och låtit alla gå en kvart tidigare, men han själv hade suttit kvar.

"Do you like math that much Ms. Stanwick?" frågade han sarkastiskt.

Jag blängde svagt på honom och reste mig upp från min stol, packade snabbt ner mina böcker och anteckningar.

"No Professor" sa jag och tog mig snabbt ut ur klassrummet.

Med snabba steg så gick jag ner för korridoren med axelväskan slarvigt slängd över axeln, med en alldeles för lång rem så det resulterade i att väskan slog emot mina knäskålar. Jag undvek folks blickar, en av mina regler som jag hade för att överleva High School. 

Undvik blickar - Undvik dem så slipper du prata med folk

Var osynlig - Ju mindre du syns desto mindre risk att du hamnar i trubbel

Räck inte upp handen - Då kommer folk märka dig

Jag verkade vara en tyst, lidande och blyg person, men egentligen var det helt tvärtom. I början var det så att jag vägrade att prata med personen, men efter ett tag så kunde jag prata på och inte vara rädd för att göra bort mig. Det var bara det att jag avskydde High School, jag kunde knappt vänta på att ta mig ut och ta modevärlden med storm. Allt detta var bara drömmar såklart, att uppfylla en dröm så stor var näst intill omöjligt.

"Gen!" skrek en bekant röst framför mig och jag tittade upp.

Courtney kom springade emot mig och viftade med ena handen, jag log och skrattade åt hur löjlig hon såg ut.

"I've been looking everywhere for you" sa hon när hon kom fram "Did Mr. Cole molest you or something?"

"Shut up Court, someone might hear you" sa jag och knuffade leksamt till henne med handen.

Hon skrattade och slängde armen över min axel samtidigt som vi gick emot skolans parkeringsplats.

"So, what's up?" sa hon och placerade sina solglasögon på sin näsrygg.

"What do you mean?" frågade jag och kisade emot henne, mina glasögon låg i bilen.

Hon himlade med ögon och kollade på mig som om jag vore retarderad, jag höjde på ögonbrynen i en ovetande gest. Courtney stönade irriterat och slängde ut med armarna, träffade nästan en yngre kille i ansiktet, men hon kunde inte bry sig mindre.

"I mean, what's up with you today, you space out all the time now!" konstaterade hon och ställde sig framför mig.

Jag tvärtbromsade och tittade upp på henne, hon lade armarna i kors och flyttade vikten till ena höften.

"I just got a lot to think about" sa jag och gick förbi henne för att komma fram till min bil.

Jag log stolt åt den, min egna bil.

En Chevy Impala från 1967, svart lack och fyra dörrar. Ingen CD spelare, bara kassetter.

Courtney ställde sig vid passargerarsätets dörr och väntade på att jag skulle låsa upp, hon blev alltid lika otålig då jag varje gång behövde ett par sekunder för att beundra min älskling.

"I'm growing old over here!" sa hon sarkastiskt och jag kastades ur min trans.

Jag låste upp och öppnade dörrarna som jämt knisslade på ett behagligt sätt, men Courtney uppskattade aldrig min bil som jag gjorde.

"Please, lube your doors" 

"No, I love her the way she is" svarade jag och strök mina händer över instrumentbrädan.

Hon suckade surt och himlade med ögonen igen, jag flinade retsamt och satte nyckeln i tändningen för att vi skulle kunna ta oss hem till mig för att plugga på om den Amerikanska Revolutionen.

---

Hoppas ni gillar första kapitlet och kommentera gärna! :D

Det är kort i början jag vet, men vill börja smått och sedan arbeta mig uppåt för att inte dyka direkt in och sedan blir allting en enda röra. Orkar inte rätta för jag är lat och trött HEJDÅ! ♥